Sjukvård

[ tillbaka]

Tandvård

För att kunna sköta keldjurens tänder krävs vanligtvis anestesi. Många tandpatienter är gamla djur, som vi helst tar in för ett kontrollbesök före den egentliga vården. Vid behov tas blodprov och en noggrannare undersökning av hjärta och lungor görs för att vi ska kunna planera en så trygg narkos som möjligt. Före narkos krävs alltid att djuret har fastat i 12 timmar.
De vanligaste ingreppen är putsning av tandsten, utdragning av tänder och operation av tandköttstumörer. Tandsten putsas med hjälp av ultraljud; tandborr finns också att tillgå på kliniken.
Också för djur är tvättning av tänderna den effektivaste preventiva vården för att motarbeta olika problem i munhålan.[ Tillbaka]

Kirurgi

För de patienter som kräver kirurgisk vård, har vi en välutrustad operationssal med inhalationsanestesi (isofluran).
Vi utför de flesta mjukvävnadsoperationerna, såsom steriliseringar, operation av analkörtlar, tumörer etc. I Gamlas utför Veterinär Johanna Mäkitaipale knäoperationer på mindre hundar. Aneftersom hennes specialiseringsstudier inom ortopedi fortskrider, kommer vi att kunna utföra allt fler ortopediska ingrepp.
Efter operationerna får patienterna vakna upp i separata burar. Eftervården är viktig, vi ser till att patienterna hålls varma, och försöker hålla omgivningen så lugn som möjligt. Dessutom har vi tagit i bruk feromonaerosoler, som gör att hundarna och katterna med sitt känsliga väderkorn uppfattar lugnande dofter.
Vi bifogar skriftliga skötselråd för alla våra operationspatienter. [ tillbaka]

Laboratorium

På vår klinik utför vi de viktigaste blod-, urin- , avföringsundersökningarna i eget laboratorium. Serumprover och mikrobiologiska prover analyseras i vårt välutrustade laboratorium i Gamlas, där vår erfarna laboratorieanalytiker Kristiina Pohjola ansvarar för laboratoriumet.

Urinprov

I diagnostiken av många olika sjukdomar är undersökningen av urinprov av central betydelse. Rutinmässigt kontrolleras följande: stix, specifik vikt, och sediment. Vid urinvägsinfektioner odlas dessutom urinen och den isolerade bakterien testas för olika antibiotika (resistensbestämning). Urinprov kan tas på mottagningen med kateter eller genom att punktera blåsan. Ofta duger det med ett urinprov som tagits ute direkt i ett provtagningskärl, förutsatt att det hämtas snabbt till mottagningen. Det är bra att be noggrannare direktiv för provtagningen från kliniken på förhand.

Blodprov

I regel bör djuret fasta före blodprovstagning, för att undvika grumligt (lipemiskt) serum. Detaljerade instruktioner ges på förhand. Vid undersökning av det s.k. lilla blodprovet räknas totalantalet vita blodkroppar samt differentieras de olika celltyperna. Med hjälp av resultaten kan man bl.a. avgöra vilken typ av infektion det är frågan om. Undersökning av de röda blodkropparna ger svar på frågor om anemi och djurets vätskebalans. Vårt laboratorium i Gamlas har en torrkemianalysator till sitt förfogande, och med hjälp av den kan vi undersöka bl.a. lever- och njurvärden, blodsocker, sköldkörtelshormonet T4, kortisol, gallsyror och proteinmängden i serumet. Immunologiska tester behövs främst för virusdiagnostik och undersökning av hormonvärden.

Parasitologiska prover

För undersökningar av inälvsparasiter krävs ett representativt avföringsprov (taget under flera dagar, förvaras svalt). Genom flotation och sedimentering undersöks om proven innehåller maskägg. Det går också bra att hämta hela maskar från keldjurens avföring för undersökning. Vid undersökning av hudproblem tas hår-, mjäll- och skrapprov, för att kontrollera om problemen är förorsakade av t.ex. skabb, löss eller andra kvalster.

Cellprover

Genom färgning av cytologiska prover av tikar kan man följa med den hormonella statusen, och avgöra lämplig betäckningsdag. Cytologiska prov tas också från olika inflammationsförändringar, och ger ofta veterinären tillräckligt med information för val av medicinering. Från tumörer och nybildningar tas ofta tunnålsbiopsier för att avgöra vilken sorts nybildning det är frågan om. Vid behov skickas provet vidare till en patolog.

Mikrobiologiska undersökningar

Ifall patientens allmänkondition tillåter, kan man ofta vänta med medicineringen tills resultaten av den mikrobiologiska undersökningen har blivit klara. För att bestämma vilken mikrob det är frågan om, gör man en odling på en agarskål. Vidare undersöks mikrobens form och den testas biokemiskt. När den sjukdomsframkallande mikroben har isolerats, görs en resistensbestämning för antibiotika. På så vis kan man välja möjligast effektiv medicinering.

[Tillbaka]

Vaccination

Aktiv immunisering genom vaccinering påbörjas när antikropparna, som djuret fått av sin mor, har sjunkit så lågt att de inte stör produktionen av nya antikroppar. Denna ålder uppnås hos kattungar och hundvalpar vid c:a tre månaders ålder. Vaccineringstidpunkten kan tidigareläggas om t.ex. ungen inte fått kärnmjölk, om modern inte haft vaccineringarna i kraft eller om smittorisken är större än normalt.
Endast friska djur vaccineras. I samband med infektionssjukdomar, endel medicineringar och större ingrepp och operationer är djurets förmåga att bilda antikroppar nedsatt, och vaccineras därför inte.
Valpar ska avmaskas i god tid före vaccineringen (10-14 dagar), i all synnerhet om modern inte blivit avmaskad i slutet av dräktigheten. Bland vuxna hundar är inälvsparasiter mera sällsynta, och det viktigaste sättet att förhindra maskarnas livscykel är god hygien samt att avföringen plockas upp från omgivningen.
För jakthundar, hundar som reser utomlands och katter som rör sig fritt ute avviker avmasknings- och vaccineringsprogrammet från det genomsnittliga keldjurets. Katter som går på utställningar och avelskatter kan behöva en individuell vaccineringsplan.

Hundar

Hundvalpar vaccineras första gången vid 12 veckors ålder mot parvo, valpsjuka, smittande leverinflammation och kennelhosta (4-komponentsvaccin). Denna vaccinering förnyas fyra veckor senare, vid 16 veckors ålder. Vaccinering mot rabies sker 3 veckor senare, men kan också, om ägaren så önskar, ges i samband med den andra 4-komponentsvaccineringen . Följande vaccinering är efter ett år, då samtliga vaccin förnyas. Härefter sker vaccinering mot kennelhosta årligen, mot rabies med 2 års mellanrum, och mot parvo, leverinflammation och valpsjuka med 3 års mellanrum. Hundar som reser utomlands vaccineras enligt respektive länders krav, och dessutom rekommenderar vi vaccinering mot leptospiros (två grundvaccineringar med 2-4 veckors mellanrum, därefter årligen).
Förändringar i vaccineringsrekommendationerna kan förekomma i samband med nya vacciner och nya forskningsrön.

Katter

Kattungar vaccineras vanligen för första gången vid 12 veckors ålder. Vaccinerna väljs beroende på kattens livsmiljö. Alla katter borde dock vaccineras mot kattpest och influensa. Booster efter 4 veckor, rabiesvaccinering helst efter 3 veckor, eller i samband med boostervaccineringen. Rabiesvaccineringen är obligatorisk för djur som reser utomlands.
Katter kan dessutom vaccineras mot influensa, leukos och klamydia.

Illern

Illern är känslig för valpsjukan, och kan vaccineras med ett vaccin avsett för minkar. Om illern inte fått antikroppar via modern, ges första vaccineringen vid 8-9 veckors ålder. I vanliga fall ges den första vaccineringen vid 10-14 veckors ålder, och därefter årligen. Vid behov kan illern också vaccineras mot rabies. Vaccin för illern har vi inte på lager, men fås med en veckas varsel.

Minisvin

Minisvinen kan vaccineras mot ros vid 8-12 veckors ålder. Vaccineringen förnyas efter tre veckor och i fortsättningen med ½-1-års mellanrum.Vaccin för minisvin har vi inte på lager, men fås med en veckas varsel.[Tillbaka]